Like the sand through the hour glass....

... so are the days of our lives. Känner ni igen det? Det är introt till den där supersega serien som sänds vardagar mitt på dan och som är det enda på TV förutom tv-shop om man är sjuk och hemma på dagarna. Varför pratar jag då om en serie jag tydligen inte gillar? Jo, metaforen här är att min blogg är lika tråkig som serien. Det går minuter, timmar, dagar och veckor utan uppdateringar. Inget händer. Sjukt trist.

Nu är det ju inte riktigt så hemskt "irl". Massor har hänt. Jag har bara slappat rejält med bloggen. Ska dock tömma kamerorna och sortera bilder resten av dagen så det kommer att bli lite uppdatering snart.

Har inte kollat min statistik men jag kan tänka mig att den sjunkit drastiskt. Ni tappra som trots allt fortfarand ekollar in här med jämna mellanrum - lägg till min blogg på er "Bloglovin" så ser ni direkt när jag uppdaterat. Bara ett tips så där.

Nu måste jag åter till bilderna. Har ju lovat Amaia och Emma att få se mina bakverk från föregående vecka!